En stormig vinterdag år 1660 gick det rikt utrustade örlogs-skeppet Resande Man på klipporna vid Landsort och sjönk. Ambassadören von Schlippenbach omkom i de iskalla vågorna, men hans sekretarius Biug lyckades (med Guds hjälp) rädda sig och några andra iland. De tog sig till Herrhamra Gård och fick där skydd. På senhösten 1896 kommer skärgårdsflickan Freddy till gården för att söka sanningen om förlisningen. Var sjönk skeppet? Ingen tycks veta. Men det finns en mörk och dyster målning av förlisningen som Andreas Biug lämnade efter sig. Herrgården ruvar på hemligheter och Freddy blir indragen i fler än hon avsett; frågan är om hon dessutom ska klara att bära sina egna hemligheter. Så här skriver Berndt Festin, VD i Skärgårdsstiftelsen 2005.. I Lasse Rabenius historiska romanserie är den röda tråden jakten på skeppet Resande Man. Kring detta tema spinner Rabenius skickligt en väv som blir alltmer gåtfull och som har många bottnar. I den sista boken spelar Världsutställningen 1897 i Stockholm en huvudroll. Själva utställningen skildras i boken så magnifikt att man inte kan undgå att känna viss avund mot en tid med visioner som kunde ge utställningen en sådan strålglans! Och upplösningen då? Den är så häpnadsväckande och samtidigt avväpnande att jag tillåter mig misstänka att Rabenius, som visat att han har flera rävar bakom öronen, ändå planerar en fortsättning! För den som vill göra en resa med Rabenius tidsmaskin för att få några underhållande timmar rekommenderar jag hela sviten om Resande Man.