Marvel och morfar Marvel och morfar är en spänstigt skriven och illustrerad novell om ett generationsmöte. Vi känner tematiken från Astrid Lindgrens berättelser om Emil, den odågan. Men här är det morfar som är odågan. Den allvetande berättaren är Marvel. Men inte Marvel som barn, utan den vuxne som minns en sommarvistelse hos sin morfar och nu återger minnet av den för läsaren. Marvels ensamstående moder ska läggas in på sjukhus under någon vecka eller två, och till Marvels glädje accepterar morfar att ta hand om honom under den tiden. I motsats till berättelserna om Tintin spelar Marvel inte rollen som problemlösare när morfadern begår misstag, eller råkar illa ut. Marvel kommer istället med stillsamma påpekanden när han tycker att morfadern tappar sitt humör eller misstolkar olika situationer. Dessa situationer är ryggraden i berättelsen. Man anar att händelserna har någon sorts förankring i författarens erfarenheter, men dessa ger ingen illusion av en absolut verklighet. Vi får ta del av många historier gränsande till det osannolika, som ett nattligt möte med en björn, utskällning av döva personer som inte svarar på tilltal, tjuvar som tas på bar gärning varav den ene levererar en brakskit av Guds Nåde. Den förment geniale morfadern försöker spela fotboll med Marvel men drabbas istället av hjärtinfarkt. Efter något dygn på sjukhuset tvingas Marvel delta i organiserandet av morfars rymning från vårdavdelningen; den gamle patienten står inte ut med att vara kvar på sjukhuset. Berättelsen vilar på en fast övertygelse om att generationerna behöver varandra. Det är uppenbart att Marvel beundrar sin ”galne” morfar, en morfar som är mycket angelägen om att gammal är äldst, men som ändå klarar av att inte inta den auktoritära gubbrollen; morfar trivs i sällskap med sitt barnbarn. Det är inte enbart spexartade händelser som driver berättelsen framåt; vi får även ta del av morfars sorg efter sin drunknade maka. Marvel och morfar innehåller också några gåtor. Av illustrationerna att döma är Marvel adopterad, eller har en far med afrikanskt ursprung, han framställs med mörk hy; hans familjebakgrund reds inte ut i denna novell. Morfar å sin sida stoltserar med att bära studentmössa. Han har alltså tagit studenten? Eller bär han mössan av annan anledning? Vi får inget veta. Marvel och morfar är en godmodig och fin berättelse om ett generationsmöte där deltagarna framställs som nyfikna och fulla av överraskande förmågor. Man kan misstänka att Marvel och morfar är den första av flera kommande berättelser i vilka figurernas personligheter kommer att förtydligas än mer. Per-Ola Jansson