I svenska står objekt oftast långt till höger i satsen, men det är skillnad på objekt och objekt. Vissa kategorier av objekt har nämligen fler placeringsmöjligheter än andra. Pronominella, men inte substantiviska, kan under vissa omständigheter stå före satsadverbial eller före ett subjekt: (1) Jag köpte den inte och (2) Igår hjälpte mig läraren med läxan. Den första placeringsmöjligheten finns i alla de nutida nordiska språken och har tilldragit sig mycket uppmärksamhet inom modern syntaxforskning, där den brukar gå under beteckningen Object Shift. Om man ser 800 år bakåt i svenskans historia upptäcker man att objekt har fler placeringsmöjligheter än de har idag. I fornsvenska, den varietet av svenska som talades och skrevs i Sverige under medeltiden, kan objekt stå direkt före icke-finita verb, vilket innebär att fornsvenska kan ha OV-ledföljd, ungefär så som i nutida tyska. I fornsvenska har forskare också noterat att objekt kan stå före satsadverbial eller före subjekt, men villkoren för dessa två placeringar, som inte verkar vara precis desamma som i nutida svenska, har hittills inte studerats i detalj. Min avhandling syftar till att ur ett historiskt perspektiv utreda villkoren för objektsplacering före satsadverbial samt alternativ inbördes ordning mellan nominala argument, främst mellan objekt och subjekt, men också mellan två objekt i svenska. I denna avhandling redovisas två ingående undersökningar av objektsplacering före negation respektive före subjekt/annat objekt, och resultaten visar att de två aktuella placeringsmöjligheterna inte begränsas så som i nutida svenska, så länge OV-ledföljd är möjlig i språket. Fornsvenska har Object Shift, enligt ungefär samma mönster som nutida svenska, men fornsvenska har också sådan objektsplacering som i litteraturen om nutida tyska brukar gå under beteckningen German Scrambling, om än i mer begränsad utsträckning än i nutida tyska.