"Internacionalistas" kallades vanligtvis västerlänningar som reste till landet i samband med den sandinistiska revolutionen 1979. Termen finns kvar och används ibland på svenska solidaritetsarbetare som ett sätt att markera att deras närvaro handlar om en gemensam strävan, en kamp för ideal bortom nationella gränser. Men hur hanterar man att vara en privilegierad svensk när man vill finnas till som en jämlike? Hur berättar man för andra om vad man har gjort och hur berättar man om Nicaragua? Revolution, korruption, naturkatastrofer? Boken uppmärksammar vad skildringar av Nicaragua till Sverige gör med människor och miljöer och visar på svårigheterna att upprätta globala gemenskaper i en postkolonial samtid. Med ett postkolonialt perspektiv fokuseras särskilt hur formulerade identiteter speglar nationaliserande, rasifierande och könande föreställningar, samt hur dessa hanteras inom ramen för en rörelse med ambition att verka för global rättvisa.