Förlusten av en dotter och den fruktansvärda hämnden Det finns inget att ångra. Allt är genomtänkt. Allt är bra. Det är rättvist nu. Plötsligt skrattar jag högt rakt ut. En knarklangare i Stockholm blir skjuten. Och han är bara den första av flera. Det enda som länkar offren till varandra är att de langar knark, men de har inte känt varandra eller tillhört samma grupperingar. Det är också ont om bevis från brottsplatserna. Endast kulor och hylsor som tyder på att gärningsmannen är densamma. Kommissarie Jacob Colt och hans kollegor har kört fast med utredningen. Är det en uppgörelse i den undre världen? En ensam galning? Eller en aktionsgrupp mot narkotika som någon kallad Städaren påstått till kvällstidningarna? Samtidigt fortsätter mördaren att bringa sin egen rättvisa. När man inte kan få rättvisa genom lagen får man gå utanför den. Eller?